Vem har släppt ut sommaren och släppt in Nordan? Jag vill inte tro att det var du, för du är ju så snäll. Om det är jag? Varför tror du det. Funderar..Den tanken har inte ens slagit mej men det skulle det naturligtvis kunna vara. Vi tog ut innanfönstren igår och sedan öppnade min man fönstret och sa; Nu e´det sommar älskling! Det måste ha varit då som sommaren smet ut. Tror du att det hjälper om vi sätter i vinterfönstren igen? Min man skulle bli inte bli glad förstås, men jag älskar sommaren. Ett sånt bry som han hade med att få bort klister remsorna, skruvarna, vadden och de små tomtarna som vi satte dit i julas. Nu hör vi fåglarna kvittra utan att öppna fönstren, vad mysigt det låter. Fåglarna bryr sig minsann inte om att sommaren försvann, dom tror att det blivit vinter och åker kana på Nordan vindarna. Tänk vad roligt fåglarna har. Jag får väl sluta gnälla och ta på mej vinterjackan igen. Ja, På tal om att gnälla, så gnällde jag lite igår, så tysssst att jag knappt hörde det själv. Jag var rädd att sommaren skulle höra gnället. Jag fick sätta mig i skuggan med kepsen på för det var så varmt. Kanske hörde sommaren mina tankar i alla fall, det var ju inte så mycket gnäll, bara pytte lite och tyst. På eftermiddagen gnällde jag inte alls. Jag hade tagit många duschar så skinnet skulle hålla sig svalt... .....Nu precis, tänkte jag igen men nu var det inte särskilt tyst vill jag lova....
Vet du vad jag tänkte? Om inte så läs nedan
Skinnet skulle hålla sig svalt, Visst får vi hjälp av tankens kraft. Nu vet jag vem som släppte ut sommaren?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vackra ord! Fortsätt skriva och blogga! Tack för ett fint inlägg i min gästbok. Det gjorde mig riktigt gladvarm. Varma tankar från Skruttanki
Skicka en kommentar